Varför ser molnen olika ut?

Olika molnhöjd

Molnens utseende förändras ständigt och ger oss en omväxlande molnhimmel. Formen på ett moln beror dels på hur vindarna blåser och dels på hur temperaturer varierar i atmosfären. Det finns många olika typer av moln som i sin tur kan delas in i tre huvudkategorier beroende på hur högt upp i atmosfären de förekommer.  När man mäter hur högt upp i atmosfären moln befinner sig mäter man höjden till deras undersida. Moln som ligger över 5 kilometer upp kallas för höga moln. Moln som befinner sig mellan 2,5 och 5 kilometer upp i atmosfären betecknas som medelhöga. De under 2,5 kilometer är låga moln.

Höga moln

Höga moln är moln som ligger på en höjd av 5- 13 km, hit hör bland annat fjädermoln (cirrus), slöjmoln (cirrostratus) och makrillmoln (cirrocumulus). Dessa höga moln är så tunna att solen lyser igenom men att det kan kännas som det är disigt ute.
Fjädermoln är höga, tunna, vita moln som består av små iskristaller. Fjädermolnet har fått sitt namn av de ofta är toviga och oregelbundna med fjäderliknande kanter. Dessa moln syns för det mesta i samband med vackert väder, men de kan också förebråda oväder. Fjädermoln med krokar (cirrus uncinus) som tätnar i horisonten är tecken på väderförändring. Om fjädermolnen följs av en tunn vit slöja av moln som efterhand täcker större delen av himlen, är det ännu ett tecken på att ett lågtryck och nederbördsområde är på väg. När solen skiner genom det höga slöjmolntäcket, bryts ljuset i molnets små iskristaller. Då bildas en ljusring, som kallas halo, kring solen. En halo kan alltså vara tecken på nederbörd, troligen inom ett halvt dygn.
Slöjmoln, höga, tunna, vitaktiga moln som liknar en tunn slöja och består av små iskristaller. Dessa moln kan ibland täcka hela himlen, men man kan alltid se solen eller månen genom molnslöjan.

Slöjmoln

Medelhöga moln

Moln som befinner sig mellan 2,5 och 7 km upp i atmosfären betecknas som medelhöga. Bland de medelhöga molnen finns exempelvis Skiktmoln (altostratus), böljemoln (altocumulus) och linsmoln (altocumulus lenticularis). De bildas i lävågor bakom en bergskedja. Linsmoln kan man ofta se när man är och vandrar i fjällen.

När ett lågtryck och nederbördsområde närmar sig, följs slöjmolnen av skiktmoln. Dessa medelhöga, gråaktiga eller nästan blåaktiga molnskikt består av vattendroppar och iskristaller. Solen skiner genom molntäcket som genom en mattglasskiva och snart försvinner den helt bakom det allt tjockare och gråare skiktmolntäcket. Skiktmolnen kan innehålla en del regndroppar och snöflingor, dessa faller ut som slöjor under molnet men som för det mesta avdunstar innan de når marken.

Böljemoln är vita eller grå moln som nästan uteslutande består av vattendroppar och liknar ofta böljor eller vågor. De bildas genom att varma luftbubblor stiger (konvektion) eller av små oordnade luftrörelser (turbulens) i ett skikt av atmosfären. Böljemolnet består av många separata molnelement. Varje molnelement sammanfaller med stigande luft. I strimmorna av blå himmel emellan molnelementen, sjunker luften. Då man flyger genom ett böljemolntäcke kan den stigande och sjunkande luften kännas som skakighet (turbulens).
Ibland kan vackra linsformade böljemoln uppträda på himlen. De kallas också lävågsmoln och bildas i lä av bergkedjor. Vinden blåser över bergen och luften kan då röra sig i vågor flera hundra kilometer efteråt. I vågtopparna bildas linsmoln. En förutsättning för att linsmoln ska bildas är att atmosfären är stabil. Här väntas alltså inga dramatiska väderförändringar. Tofsformade böljemoln ger däremot ett oroligt intryck när de visar sig på himlen. Då är atmosfären instabilt och stora omvälvningar kan vara på gång. En åskfront kanske närmar sig bortom horisonten. Inom några timmar kan en tjock vägg av mörka moln rulla in och ge kraftiga skurar med blixt och dunder.

Låga moln

Låga moln ligger mellan marken och 2.5 km höjd. Låga moln är de som ger oss gråmulet väder, med eller utan regn, och dessa moln har det gemensamma namnet Stratus. Dimmoln (stratus), Valkmoln (stratocumulus) och regnmoln (nimbostratus).
Dimmoln är låga, grå moln i ett täcke med en ganska jämn undersida och består huvudsakligen av regndroppar. Detta moln täcker ofta hela himlen och kan ibland ligga så lågt att toppen av höga byggnader dölj av molntäcket. Når molntäcket ända ner till marken kallas det för dimma.

Valkmolnen kan uppstå ur stackmoln som under kvällen sjunker ihop och breder ut sig eller genom turbulens i ett dimmolntäcke. Valkmolnen är låga, grå eller vita flak eller skikt som dessutom nästan alltid uppvisar vissa mörka partier. Dessa moln består huvudsakligen av vattendroppar. Molntäcket är sammansatt av rundade massor eller rullar som ibland sammansmälter i varandra eller också kan vara åtskilda med blå himmel emellan. Valkmolnen ger ingen nämnvärd nederbörd.

Regnmoln är låga mycket tjocka moln. På grund av sin tjocklek är molntäcket oftast mörkgrått och heltäckande. Regnmolnstäcket sträcker dig från något hundratal meter över marken till minst tre kilometer höjd och som framgår av namnet innehåller det regndroppar. Regndroppar faller ur molnet och kommer det snö kalla vi molntäcket snömoln.

Moln med stor vertikal utsträckning

Vertikalt växande moln som bildas genom stigande varmluftsbubblor (konvektion) När solen värmer, stiger varma luftbubblor från marken. bara någon eller några kilometer upp i atmosfären möter de varmare och lättare luft när vattenångan kondenserar till små droppar, t.ex. i samband med högtrycksväder, så bildas små bomullsliknande, ganska platta, stackmoln.
Stackmoln (Cumulus) finns mellan 0,5 – 13 km höjd. Det är de vita tussarna med skarpa konturer som vi ofta har under sommaren och de går även under benämningen vackertvädersmoln. Stackmolnen består av friståendemoln med blomkålsliknande utseende. Molnbasen är ganska jämnt horisontellt och blir mörkare ju mer molnet ökar i tjocklek. Dessa moln består huvudsakligen av vattendroppar, men när molntoppen når tillräckligt höga höjder ca fem km eller mer fryser de underkylda molndropparna och stackmolnet omvandlas då till ett bymoln.



På 9-12 km höjd kommer den uppstigande luften in i stratosfären, ett luftlager där temperaturen inte längre minskar med höjden. Där har luftbubblorna svårt att tränga högre och molnets översida börjar därför omformas. När stackmolnen har tornat upp sig fryser vattendropparna i toppen (7-10 kilometers höjd) till små iskristaller, vilket ger skurmolnet dess typiska suddiga bomullsliknande utseende. Nedre delen av det tjocka molnet ser mörkt och hotfullt ut. Under molnet faller regn eller hagel som ger en skymmande ridå. Om ett cumulonimbusmoln närmar sig kan det snabbt bli oväder med störtskurar och kraftiga vindbyar. Det åskar ofta ur så här välutvecklade bymoln, särskilt om det är varmt och kvavt (värmeåskväder).



Referens

Nilsson L-G (2005) Stora boken om vädret. Sundbyberg: Semic.

www. Smhi, kunskapsbanken.se