måndag 25 april 2011

Förberedelse exkursionsdagar

Västgötabergen
Västergötlands platåberg är riktigt gamla. Det understa lagret av bergart, urberget, bildades redan för 1500 – 1600 miljoner år sedan. Därefter har flera sedimentära bergarter byggts på successivt fram till den geologiska tidsperioden perm, då magma trängde upp och täckte de andra bergarterna. Tack vare detta har de undre, porösare lagren skyddats mot erosion och bergen fått sin lite bordsliknande siluett. 
Eftersom de omgivande markerna inte skyddats av diabas har de hyvlats ner, medan de diabasskyddade bergstopparna sticker upp som pålar, åtminstone 100 meter höga. 14 berg har en skyddande diabastopp. Ett undantag är Lugnåsberget som inte har skyddats av diabasen.
Det näst understa lagret i platåbergen är sandstenen. Sandsten används som byggmaterial, kvarnstenar och liknande och har brutits flitigt på bland annat Kinnekulle. Har man tur kan man hitta fossiler, förstenade rester av utdöda forntidsdjur, i sandstenen.
Nästa lager är alunskiffret. Alunskiffret tillkom under perioden kambrium. Det användes under världskrigen för att framställa ett alternativ till den hårt ransonerade petroleumoljan. Alunskiffer innehåller också mycket uran.
Går man ytterligare ett steg uppåt kommer man till kalkstenen. Kalksten kan ha bildats av skal från forntida blöt – och skaldjur som trilobiter och andra snäckor. Kalksten är ett omtyckt byggmaterial. Om kalkstenen utsätts för högt tryck blir det till marmor.
Det näst översta lagret är lerskiffer. Det har bildats genom att lerpartiklar pressas hårt ner mot havsbotten.
Det översta lagret – tillika det som sett till att de undre lagren inte vittrats bort – är diabasen, också kallad trapp. Det är en hård magmatisk bergart, det vill säga en bergart som tillblivit genom vulkanism. Det används både inom konst och inredning.
En ramsa man kan använda för att minnas i vilken ordning lagren ligger är USA KL 3. Urberg, Sandsten, Alunskiffer, Kalksten, Lerskiffer och Trapp.
Vilka är då Västgötabergen? Till de mer berömda hör Kinnekulle i Götene, Billingen i Skövde, Halleberg och Hunneberg i Vänersborg, samt tvillingbergen Ålleberg och Mösseberg i Falköping. Ålleberg är det högsta av platåbergen och kan ståta med 330 meter över havet.
De övriga, lite mindre kända platåbergen är Borgundaberget, Brunnhemsberget, Gerumsberget, Gisseberget, Lugnåsberget, Myggeberget, Plantaberget, Tovaberget och Varvsberget. 
Kalkälskande växter
Om marken är kalkrik har den ett ph-värde högre än 7. Den är då basisk. Floran som växer på sådan jord är beroende av denna kalkhaltiga miljö. Getväppling, blåeld, spåtistel, havtorn, blåhallon och krissla är exempel på växter som tycker om kalk, men mest känd är orkidén. Det finns många olika orkidéarter som växer på västgötabergen.
 Gunilla Gahm

3 kommentarer:

  1. Nu har jag lärt mig något jag inte visste förut! Det är att man kallar man även Mösseberg och Ålleberg för tvillingberg. Detta har jag bara hört om Halle- och Hunneberg förut.

    SvaraRadera
  2. Jag skriver en sammanfattande kommentar utifrån alla era inlägg kring sökorden ni fått inför exkursionerna. Ni har hittat mycket och relevant fakta och det var bra att ni även tagit med fler vilda växter än orkidéer som trivs på kalkrik mark.Tyvärr så saknar jag vissa av sökorden, som ni får lägga till innan jag ger min slutkommentar.

    SvaraRadera
  3. Ber om ursäkt,jag fick tydligen ett mindre "hjärnsläpp"! Jag ser nu att grupp 2b har ju beskrivit de andra begreppen. Så min slutkommentar skickar jag nu till er via Scio.

    SvaraRadera