Etiska perspektiv i no-undervisning

Att naturen är god är djupt rotat i vår kultur. Det finns alltid med i våra tankar och handlingar och framförallt i förskolans verksamhet.
Fenomenet moln i ett etiskt perspektiv: Inför grupparbetet frågade vi barnen om de ville delta, givetvis med  föräldrarnas medgivande.  I läroplanen  står att barnen ska utveckla intresse och förståelse för naturens olika kretslopp, i vårt fall vattnets.  Det är viktigt att de blir medvetna om sin delaktighet i ett sammanhang. Att värna om naturen och vattnets betydelse för liv tycker vi är värdefullt att delge barnen. Genom att uppmärksamma barnen på de vetenskapliga begreppen kring moln och vattnets kretslopp skapar
vi förutsättningar för dem att förstå sin omvärld och reflektera över sin egen delaktighet i naturen.
I våra intervjuer med barnen om deras kunskaper om moln, var vi noga med att inte värdera deras svar, utan respektera och bekräfta dem. I stället bad vi dem utveckla sina svar och berätta mera om sina tankar. Detta gjorde att även vi fick reflektera över våra värderingar. Olika pedagoger kan ha olika värderingar och det kan bero på vad man har med sig. Det är viktigt att vi har en levande diskussion i arbetslaget angående värdegrunden. Dessutom har vi uppdraget i läroplanen att förhålla oss till. Yvonne, Anneli, Anna-Karin och Gunilla

Teknik i förskolan

Apropå teknik i förskolan.

Följande händelse utspelade sig på min förskola idag. Vi skulle gå till skogen denna förmiddag. Barnen som var färdigklädda väntade som vanligt utomhus på att alla skulle bli klara innan vi kunde gå iväg. Då de väntade på förskolans gård upptäckte två av flickorna, 4 och 5 år gamla, att en gren hade fallit ner från en av björkarna. – Vi gör en gungbräda! Genast satte de igång. De samlade små grenar i en välordnad hög och provade att lägga den stora grenen tvärs över högen. Sedan provade de att gunga. – Det blir inte så bra, vi måste ha fler pinnar. – Vi kan ta med pinnar hem från skogen. Väl i skogen letade de efter passande pinnar. – De måste vara tjocka så att det blir högt, resonerade de med varandra. Då vi kom tillbaks till förskolan började de arrangera om sin pinnhög och lägga dit de ”nya”. De var noga med hur de placerade pinnarna och när de var nöjda placerade de den stora grenen tvärs över högen igen. Sedan satte de sig på var sin sida och GUNGADE glatt. Jag lade märke till att den ena tjejen flyttade sig längs grenen så att vikten fördelades lika på båda sidor av gungbrädan. – Det fungerar…..

Min reflektion är att barnen använder sig i hög grad av arbete med teknik i denna händelse. De experimenterar med hävstångsprincipen när de frågar sig vad som krävs för att gungbrädan skall fungera. Gungbrädan är en form av hävstång, en tvåarmad sådan.

En hävstång är ett oböjligt föremål som används tillsammans med en lämplig vridningspunkt eller pivotpunkt för att öka eller minska den resulterande kraft som en påverkande kraft  utövar i hävstångens andra ände. Man skiljer på enarmade och tvåarmade hävstänger. På en enarmad hävstång finns den påverkande och den resulterande kraften på samma sida om vridningspunkten och vid tvåarmade finns de på olika sidor. Hävstången går igen i många mekaniska tillämpningar och användes som ett viktigt verktyg för kraftutväxling redan under forntiden. (Wikipedia, den fria encyklopedin).

Ginner & Mattsson menar att teknik i stor utsträckning handlar om problemlösning. Det gäller att identifiera vari problemet eller uppgiften består, och att tydliggöra hur omgivande, t.ex. samhälleliga och naturvetenskapliga faktorer påverkar olika lösningar. Vidare menar Ginner & Mattsson att teknik är allt det människan sätter mellan sig själv och sin omgivning för att uppfylla olika behov samt de kunskaper och färdigheter hon utvecklar och förvaltar i denna problemlösande process.

Den interpersonella dimensionen av lärandet blir synligt i processen. Barnen lär sig av varandra då de diskuterar hur de ska bygga sin gungbräda, vilken teknik som kan vara bra. Vidare är det av vikt att min roll som pedagog är tillåtande. Om jag inte varit lyhörd för det projekt som flickorna hade satt igång kanske jag hade ifrågasatt varför de skulle ha pinnar med sig hem från skogen. Vi brukar lämna pinnar kvar då vi går tillbaks till förskolan. Här synliggörs den institutionella dimensionen av lärandet för flickorna. Barnens individuella lärande utmanas av att de testar sig fram, diskuterar och analyserar sitt sätt att lösa problemet. Det finns en glädje och lärande sker genom lek.

Jag har i och med denna kurs i Natur och Teknik blivit mer observant på det som barnen verkligen gör. Hur de utforskar och experimenterar sin omgivning, samt hur de tar stöd av varandra i sitt forskande. Jag ser mycket teknik och naturvetande bland barnen i förskolan. Barnens vetgirighet och lust att lära påverkar mig positivt i min yrkesroll som medforskande pedagog.               

Referenser:

Ginner,T. & Mattsson, G. (red) (1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur

http://sv.wikipedia.org/wiki/ (hämtat 2011-03-21)

Anneli Andersson Gr.2a

Mina funderingar om teknik

Av: Anna-Karin Hofmeijer

Till att börja med blev Jag blev ordentligt påmind om teknikens värld, då jag skulle börja skriva detta inlägg. Allt var klart och skrivet, bara att sända iväg. Tyvärr glömde jag trycka på ”spara” så hela world dokumentet försvann innan jag sänt det. Döm av min förtvivlan över teknikens oförutsägbara och besynnerliga värld, som jag helt klart måste lära mig mer av. Men jag är inte den första som misslyckas med teknik. Genom att erfara teknikens värld utvecklas vi inom området. Så nu har jag lärt mig, och börjar skriva ett nytt inlägg, som jag sparar.

Vad är teknik egentligen? Ska vi jobba med teknik med förskolan?

Jag har som uppgift att titta lite på hur det ser ut i min förskola vad det gäller teknik.  Teknik finns överallt. Allt som barnen gör i stort sett handlar om teknik. När barnen bygger och konstruerar använder de sig av teknik, ritar, klistrar ihop olika material, tejpar och uppfinner. I sin lek använder sig barnen av teknik hela tiden. På gården finns bland annat cyklar, spadar och hinkar. Runt hela förskolan finns staket och grindar som också är teknik.  Tittar men sedan på vardagssaker finns tekniken där också. När vi äter, maten och tekniken runt den. Toaletten är i allra högsta grad en teknisk pryl. Kläder och dess form av teknik med tanke på tillverkningen, men också teknik som knappar och dragkedjor, stövelknektar och skohorn, torkskåp och tvättmaskiner.

När jag diskuterar begreppet teknik med mina kollegor på förskolan får jag intressant höra hur de tänker och pratar om teknik. Teknik för många innebär tekniska prylar, som i ett genusperspektiv tillhör det manliga könet. Flera uttrycker att de inte är så tekniskt lagda och intresserade så de inte klarar av tekniska prylar, utan överlämnar det gärna till någon som kan det bättre. Kollegorna gör också en jämförelse med mig och säger det är ju skillnad, du kör ju motorcykel och allt, du är ju intresserad. Själva menar de att de är helt otekniskt och inte ett dugg intresserad av teknik. Min undran blir då försiktigt, varför inte vill lära sig då? När jag sedan berättar vad som är teknik, känner alla samma förvåning. Ja, så tänker man ju faktiskt inte, det har du ju faktiskt rätt i, då finns det ju överallt.

Jag citerar Ginner, T. (1996) s.22

”Teknik är allt det som människan sätter mellan sig själv och sin omgivning för att uppfylla olika behov samt de kunskaper och färdigheter hon utvecklar och förvaltar i denna process”.

Enligt Ginner,T. (1996) behöver alla en god allmänbildning i teknik och naturvetenskap. Om unga människor aktivt ska delta och kunna ta ansvar i näringsliv och politiska beslut i framtiden, krävs en teknisk allmänbildning och viss övning i att analysera och värdera teknik av olika slag. En användbar tillgång i samhällsfrågor är grundläggande historiska kunskaper om teknikens utveckling, dess relation till människan, samhälle och natur. Ginner har såsom åsikt att eftersom teknik spelar en viktig roll i vår vardag, är det bra att få en viss vana vid att lösa enkla tekniska problem. Det borde vara en del av dagen livskompetens anser författaren. Teknik handlar i stor utsträckning om att lösa problem. Detta visar sig tydligt i barnens vardag då de hela tiden skapar olika tekniska lösningar i sin lek.

Ändå frågar sig min tonåriga dotter, inför ett kommande prov i naturvetenskap årskurs nio, varför ska jag lära mig detta? Jag tro att svaret ligger i hur miljön och lärarna lägger fram och introducerar naturvetenskap och teknik för barnen/eleverna. Det måste finnas någon mening med det vi lär oss.

Fleer, M. (2009) menar att vad barnen uppmärksammar bestäms både av vad som finns i miljön som kan undersökas, och vad vuxna eller andra omkring dem fäster uppmärksamheten på. Författaren betonar också vikten av närvarande pedagoger som i lekfulla sammanhang sätter ord, beskriver och förklarar de naturvetenskapliga begreppen så att barnet kan få en djupare förståelse. Helldén, Jonsson, Karlefors & Vikström (2010) nämner vikten av att fånga barnen i vardagliga händelser. Elfström, Nilsson, Sterner, Wehner-Godée (2008) menar att en avgörande betydelse är hur materialet är arrangerat i rummet, hur det lockar till att utforska och uttrycka tankar. Hur vi som lärare tänker om miljön och material, påverkar också möjligheten för att få undersök, utforska och skapa kunskap.

Wickman (2009) för att kunna skapa en undervisning som är meningsfull och utvecklande, måste man som lärare förstå vad man säger och gör tillsammans med eleverna. Elfström, Nilsson, Sterner och Wehner-Godée (2009) anser att lärarens kunskap inom ämnet är oerhört viktig, okunskap kan leda till oriktigt fakta som kan följa eleverna under hela deras skolgång. Har läraren bättre kunskap om ämnet ökar både självförtroendet och förmåga att undervisa. Integrera innehållet med pedagogik och didaktik är emellertid nödvändigt bedömer jag.

Jag hittade en artikel i tidningen förskolan (2009 nr 8) Där Pramling Samuelsson I. skriver om teknik i förskolan. Hon menar att barn strävar efter att förstå sin värld. De iakttar, undersöker, ställer hypoteser och drar slutsatser. Samma moment som ingår i ett utforskande förhållningssätt. Vidare menar författaren att om barnen får möjlighet till detta desto nyfiknare blir de, ställer mer frågor och vill veta mera. Barnen behöver upplevelser och erfarenheter som det måste sättas ord på. Det är här som lärarens kompetens blir viktig, hur läraren använder begrepp på ett lämpligt sätt och utmanar barnet att förstå och finna egna förklaringar som de kan argumentera för. Pramling poängterar att centralt i lärandet av naturvetenskap och teknik är just barns nyfikenhet och kreativitet.

Referenslista

Elfström, I. Nilsson, B. Sterner, L. och Wehner-Godée, C. (2008) Barn och naturvetenskap – upptäcka, utforska, lära. Stockholm: Liber.

Fleer, M. (2009) Understanding the dialectical relations between everyday concepts and scientific concepts within play-based programs. Research in Science Education, 39, 281- 306.

Ginner, T. & Mattson, G (1996) Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur.

Helldén, G. Jonsson, G. Karlefors, I. & Vikström, A. (2010). Vägar till naturvetenskapens värld: ämneskunskaper i didaktisk belysning. Stockholm: Liber.

Pramling Samuelsson, I. Mer teknik i förskolan (2009 nr 8) Förskolan, s 39.

Wickman, P-O. & Persson, H. (2009). Naturvetenskap och naturorienterade ämnen i grundskolan: en ämnesdidaktisk vägledning. Stockholm: Liber

Vad vet barn om moln?

Vi har intervjuat tre barn vardera för att få en uppfattning om vad barnen har för förförståelse.

Följande frågor ställdes:

·         Vad vet du om moln?

·         Vad kommer moln ifrån, vad tror du?

·         Varför tror du att det finns moln?

Sammanfattning av intervjufrågorna:

Av tolv barn har elva stycken en förförståelse om att moln hör ihop med väder. De flesta barnen vet att molnen är i himlen. Några av barnen vet att vattnet är till för växter och djur. Döden och änglar förknippas med moln och att man kan sitta på molnet. Barnen uttrycker att molnen är vita ett barn säger att ur vita moln kommer det snö. Många vet att regnmolnen är svarta. Några nämner att de är fina figurer som man ska kunna titta på, eller för svalka och inte få solen i ögonen.

Kul att veta om moln

Fascinerande är att samma vatten går runt i ett kretslopp sedan jorden bildades. Samma vatten som regnar över oss regnade kanske på de allra första människorna.
Moln har i det svenska språket framförallt två bildliga betydelser, dels som ett tecken på oro eller bekymmer som kan exemplifieras i ett ord som orosmoln. eller som lycka om man befinner sig på eller bland dem, varje moln har en silverkant med vilket man syftar på att det finns en ljusning i varje bedrövelse. Det finns uttryck som att sväva bland molnen (vara lycklig) eller sväva på rosa moln (vara kär). I tecknade serier ritas ibland moln ovanför människors huvuden, vilket kan ha flera olika negativa betydelser. Exempelvis kan det visa att personen är arg, bedrövad eller deprimerad.
Inom religionen avbildas ofta gudar men framförallt änglar sittande bland moln. Klassisk är bilden på en liten ängel som sitter på ett moln med handen under hakan och drömmande tittar bort.

Ämnesteoretisk redogörelse

Vatten i form av regn är livsviktigt för allt liv på jorden. Vatten består av två gaser. Två väteatomer och en syreatom som förenas till en vattenmolekyl. Vattenmolekyler finns i luften, men vi ser dem inte. De består av vatten i gasform och kallas för vattenånga. Om varm luft avkyls tillräckligt mycket kondenseras, eller övergår, vattenångan till vattendroppar. Det händer när varm, fuktig luft nära marken stiger till kallare områden högre upp i atmosfären. Då bildas moln. Molnen består av mängder av små vattendroppar som svävar i luften, så kallade molndroppar. De är så små (ca 0,01 mm) och väger nästan ingenting och därför håller de sig svävande i luften. Men de är trots det beroende av att vindarna för dem uppåt. För att moln ska uppstå måste luften också innehålla lämpliga kondensationskärnor (aerosoler), som vattenångan kan fastna på. Om luften vore helt ren, utan naturliga partiklar, skulle det inte finnas moln och regn eftersom vattenångan kondenseras runt atmosfärens aerosolpartiklar. De små molndropparna är aldrig stilla, utan rör sig hela tiden. Vid alla kollisioner växer molndropparna och blir större och tyngre. Till slut kan de inte hålla sig svävande längre med hjälp av vindarna i molnet, utan ramlar ner. Det börjar regna. Av många, många molndroppar blir det en regndroppe.

Vattnets kretslopp: Från haven, men också från sjöar och floder, avdunstar vatten. Det går upp i luften som osynlig vattenånga. Vatten avdunstar också från all växtlighet i naturen. Vattenångan kan sedan av vindarna föras långt bort. Från vattenångan bildas moln och sedan regn. På så sätt får hav, sjöar och floder tillbaka sitt vatten. Regn som kommer ner på marken går ner i jorden och sugs upp av växternas rötter. Det rinner också under jorden och hamnar så småningom i sjöar, floder och ut i havet. Att vattnet går runt mellan jordytan och atmosfären kallas för vattnets kretslopp.

Varför fenomenet MOLN?

Vi har valt fenomernet moln, därför att moln är något som fascinerar barn och som syns tydligt, men som glöms bort och vi inte har så stor vetskap om. Vi vill göra barnen uppmärksamma på hur viktiga molnen är för vår existens. Utifrån Lpfö 98/10 ska förskolan sträva efter att varje barn

• utvecklar intresse och förståelse för naturens olika kretslopp och för hur människor, natur och samhälle påverkar varandra. 
• sitt kunnande om enkla kemiska processer och fysikaliska fenomen
• förmåga att utforska, ställa frågor och samtala om naturvetenskap

Seminariet 2011-03-03

Idag har vi diskuterat artikeln; Om att bli dokumenterad – etiska aspekter på förskolans arbete med dokumentation av Anne-Li Lindgren och Anna Sparrman som publicerades i Pedagogisk forskning i Sverige 2003 årgång 8 nr: 1-2 sid 58-69.

Vi anser att ämnet är väldigt viktigt att diskutera. Det kan vara en bortglömd aspekt, där ”rätten” att dokumentera barnen i verksamheten blir ett för-givet-tagande och ett maktförhållande mellan barn och pedagoger. Artikeln känns dock lite ”gammal” för oss, då vi menar att ämnet diskuterats ute på våra förskolor på grund av publiceringslagen och massmedias problematisering av integriteten i det IKT- samhälle vi idag lever i.

Ute på våra förskolor har diskussioner förts om:

·        Att trots att de flesta barn visar glädje då de synliggörs på bilder och dylikt på förskolan så är det viktigt att göra barnen delaktiga i sin dokumentation genom att fråga dem om de bilder och kommentarer man tänker sätta upp är okej. Vi ska respektera barnens tankar och inte göra oss lustiga över dem! Det är viktigt att bli medvetna om, uppmärksamma på och respektera de barn som inte upplever dokumentation som något positivt.

·        Vad visar bilderna, behöver ansiktet alltid synas, framställs barnet/ barnen till sin fördel? Ex. Alla kanske inte tycker att det är charmigt att visas upp smutsig eller med en konstig min, föräldrar kan ta illa upp och hur ser föräldrar och barn med en annan kultur på vår dokumentation?

·        Syftet med dokumentationen – Synliggöra läroprocesser för barnen, oss och föräldrar. Vad ska dokumentationen innehålla respektive placeras i förhållande till vem som ska se den?

·        Portfoliepärmen - Får alla barn lika mycket dokumentation.  Hur gör vi om inte alla kollegor kan hantera dokumentationsverktygen, med reaktioner från föräldrar som undrar om olikheter?  Det är viktigt att förklara syftet med dokumentationen för föräldrar. Förklara olikheter som följer till följd av; hur länge barnen vistas eller vistats på förskolan, deras olika personligheter och intressen.

·        Facebook. Hur hanterar jag som personal mitt deltagande där? Föräldrar har informerats om hur de får lov att använda de bilder de tagit vid Luciahögtid, vårfester och liknande.