Ämnesteoretisk redogörelse

Vatten i form av regn är livsviktigt för allt liv på jorden. Vatten består av två gaser. Två väteatomer och en syreatom som förenas till en vattenmolekyl. Vattenmolekyler finns i luften, men vi ser dem inte. De består av vatten i gasform och kallas för vattenånga. Om varm luft avkyls tillräckligt mycket kondenseras, eller övergår, vattenångan till vattendroppar. Det händer när varm, fuktig luft nära marken stiger till kallare områden högre upp i atmosfären. Då bildas moln. Molnen består av mängder av små vattendroppar som svävar i luften, så kallade molndroppar. De är så små (ca 0,01 mm) och väger nästan ingenting och därför håller de sig svävande i luften. Men de är trots det beroende av att vindarna för dem uppåt. För att moln ska uppstå måste luften också innehålla lämpliga kondensationskärnor (aerosoler), som vattenångan kan fastna på. Om luften vore helt ren, utan naturliga partiklar, skulle det inte finnas moln och regn eftersom vattenångan kondenseras runt atmosfärens aerosolpartiklar. De små molndropparna är aldrig stilla, utan rör sig hela tiden. Vid alla kollisioner växer molndropparna och blir större och tyngre. Till slut kan de inte hålla sig svävande längre med hjälp av vindarna i molnet, utan ramlar ner. Det börjar regna. Av många, många molndroppar blir det en regndroppe.

Vattnets kretslopp: Från haven, men också från sjöar och floder, avdunstar vatten. Det går upp i luften som osynlig vattenånga. Vatten avdunstar också från all växtlighet i naturen. Vattenångan kan sedan av vindarna föras långt bort. Från vattenångan bildas moln och sedan regn. På så sätt får hav, sjöar och floder tillbaka sitt vatten. Regn som kommer ner på marken går ner i jorden och sugs upp av växternas rötter. Det rinner också under jorden och hamnar så småningom i sjöar, floder och ut i havet. Att vattnet går runt mellan jordytan och atmosfären kallas för vattnets kretslopp.